Lina, ledare

Andra dagen på skrivlägret. Det är jag som är ledare här i år. Det känns lite underligt att vara den som lär ut, som sitter bakom katedern. Som pratar efter röriga anteckningar och skriver otydligt på tavlan. Jag vet ju precis hur det känns att sitta på andra sidan. Att vara elev. Som sitter och klottrar i blocket, medan jag försöker suga in så mycket som möjligt av vad personen där uppe, som är författare på riktigt, säger. Nu är det jag som är författare på riktigt. Nu är det jag som ska komma med smarta tips och svar på deras frågor.

Att gå skrivarlinje är verkligen det bästa som finns. Att få lov att vara i ett sammanhang med andra som också skriver. Att läsa varandras texter, att ge och ta emot respons. Och att få skriva! Det är ju därför vi är här. Jag myser när jag ser pennorna flyga över pappret.

Idag har vi testat olika ingångar till att skriva. Karaktärsbeskrivning eller dramaturgiska kurvan. Miljöbeskrivningsövningen fick ändras om i sista stund och bli något annat än jag tänkt, eftersom det var en regnig förmiddag. Och nu när solen skiner sitter de och jobbar på sina texter för respons till imorgon.
Igår pratade vi favoritböcker, vad vi gillar för texter och varför. De fick testa "gräva där du står": att skriva om minnen och även att förvränga sanningen lite grann. Så som de flesta författare faktiskt jobbar.

Går jag för snabbt fram? För långsamt? Vet de allt jag säger sen innan? Eller är jag för flummig när jag förklarar? Vill de ha mer tid till egna projekt, eller mindre? Det är svårt att veta var jag ska lägga ribban. Alla vill olika, och som pedagog är mitt jobb att alltid försöka känna av. Pejla och lägga mig nånstans mittemellan. "Förstår ni vad jag menar?" frågar jag, och känner mig som den skrivlärare jag själv hade en gång i tiden. Den flummige författaren som sa att det var jättesvårt att skriva en roman och kanske ännu svårare att skriva en novell, men som alltid fick mig att vilja testa.

En sak har i alla fall blivit tydlig för mig. Att gruppen här råkar vara 15-20 år är inget som märks på texterna jag fått ta del av. Språk, personkännedom, känsla för ton och dramatik; de kanske inte vet termerna för allt. Men de har det.

Jag längtar efter att få läsa de längre texterna som kommer in i eftermiddag!