onsdag 19 augusti 2015

Olivias text

Jag hamnade vid din profil av ren slump. Det enda jag såg var en vacker tjej som verkade ha det roligt på sin semester. En vecka senare hör jag att du ligger döende på ett sjukhus i Thailand. Klumpen i min mage växte mer och mer och hjärtat började slå hårt. Samma dag som jag får reda på att du är sjuk får Jasmine ett samtal om att du är död. Vi börjar gråta samtidigt. Nu kanske du tycker att det är konstigt att jag gråter över dig eller känner sorg när jag inte ens känner dig men det struntar jag i. Du var så ung… precis tagit studenten och ut i verkliga livet med underbara vänner med dig. Hur skulle du kunnat veta att den resan skulle bli din död? Hur skulle du kunna veta att du aldrig mer får öppna ögonen och se det vackra runt omkring dig? Du sköt upp livet för att leva.
Livet består av sorg och glädje och man behöver lära sig att hantera båda, men hur svårt är inte det? svaret på den frågan finns nog inte. varje dag så blir det lättare och lättare men det tar tid. Jag kände inte dig men ändå sörjer jag. Det är människans naturliga instinkt att göra. Jag blev så otroligt berörd och jag vet inte varför. Kanske för att du var så ung och hade hela livet framför dig men i slutändan missade hela.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar